Allmänna principer /1/2/
Att ställa diagnos är att fastställa orsaken till uppkomna skador. En diagnos bygger på uppgifter om skadehistorien och ”undersökningsfynd”, dvs observationer, mät- och provningsresultat. Genom en analys av dessa fastställs orsaken så att denna förklarar relevanta undersökningsfynd och visas kunna ge upphov till den aktuella skadehistorien. Om detta inte kan göras fullt ut, är diagnosen behäftad med viss grad av osäkerhet. Ger analysen som resultat att flera olika orsaker kan vara aktuella, måste ytterligare uppgifter eller undersökningar till för att eventuellt särskilja dem.
För att ge underlag för bedömning av ansvarsfrågan, fordras det som regel att diagnosen drivs så långt att man kan visa att s k kausalitet föreligger, dvs. att det föreligger ett orsakssammanhang mellan skadan och det som någon part har ansvar för. Om däremot diagnosens syfte ”bara” är att vara underlag för förslag till åtgärder, behöver diagnosen inte särskilja olika orsakssammanhang som fordrar samma åtgärder.
Generell diagnosmetod /1/
A) Visa att det är den påstådda skadetypen
a. genom materialanalys av det skadade eller skadeorsakande materialet
b. visa samband mellan skadeutbredning och skadeorsakande parameter
c. visa samband mellan skadegrad och absolutnivå hos den skadeorsakande parametern
B) Visa varifrån de för skadetypens uppkomst erforderliga komponenterna kommit
a. mät fördelningen av komponenterna (har de funnits på plats från början eller har e transporterats till skadestället och, i så fall, varifrån?)
b. visa att de för skadetypens uppkomst erforderliga delprocesserna ägt rum (genom materialanalys)
C) Visa orsakssammanhanget
a. visa varför de aktuella komponenterna kommit dit
b. visa varför delprocesserna ägt rum och
c. visa att detta kunnat ske under tillgänglig tidsrymd
d. förklara om det är en följd av de normala egenskaperna hos valda material eller om något material har andra egenskaper än förutsatt.
Diagnosmetod för fuktskador /1/2/
A) Visa att det är fråga om en fuktskada!
a. Visa med en materialanalys att det är den aktuella skadetypen
b. Visa med en fuktmätning samband mellan fuktnivån och skadan. Fuktmätningen skall göras i det fuktskadade materialet och dokumentera att detta är för fuktigt, dvs att dess fukttillstånd är över det kritiska för aktuell skadetyp (RFAKT > RFKRIT)
c. Är detta inte fallet, men materialanalysen visat att skadetypen orsakats av fukt, visa att det varit fuktigare tidigare, dvs. gör en historieskrivning!
d. Styrk slutsatsen genom att visa att fuktutbredningen överensstämmer med skadeutbredningen.
B) Visa varifrån fukten kommit, dvs. vilken fuktkällan är! För detta finns två alternativa metoder:
a. I ventilerade konstruktioner: mät ånghalten (dvs T & RF) i olika delar. Är ånghalten olika, eller skiljer sig onormalt mycket, finns det ett fukttillskott att förklara! (se figur Ba)
b. I oventilerade konstruktioner: mät fukt- och temperaturfördelning (dvs T, RF och eventuellt u eller KMG i flera punkter). Utvärdera fukttransportriktningen ur dessa fördelningar. (se figur Bb)
Figur Ba. Ånghalten i olika ventilerade utrymmen
Figur Bb Oventilerade konstruktionsdelar lämpliga för kartläggning av fukttransportriktning
C) Visa orsakssammanhanget, dvs varför denna fuktkälla kunnat ge upphov till fuktskadan!
a. Gör ”precisa observationer”, av var det är skadat och var det är oskadat (t ex kondensation var?, fuktfläckar, lokal skada, lokalt fuktiga förhållanden) och jämför detta med konstruktionsutformning och använda material!
b. Gör ”precisa observationer” av fukttillstånd (t ex. “fritt” vatten ≠ fritt vatten!, spår av rinnande vatten, synlig svampväxt, etc)
c. Jämför beräknade och uppmätta fuktfördelningar (om de inte överensstämmer kan det som kan förklara skillnaden var skadeorsaken, t ex att något material har andra egenskaper än förutsett, att randvillkoren är annorlunda än förutsatt eller att begynnelsevillkoren varit andra än förväntat.)
d. Analysera avgörande materialegenskaper och visa att det styrker orsakssambandet.
Slutsats
• Kausalitet är visad om kraven är uppfyllda.
• En orsak har hittats bara om den förklarar all information och alla observationer och inte lämnar några “lösa trådar”!
• Om inte, är diagnosen inte trovärdig!
Referens
/1/ Nilsson, L- O (1987) Diagnosticering av byggnadsmaterialskador. Speciell inriktning mot fuktskador och fuktproblem. Rapport P-87:3. Inst f byggnadsmaterial, Chalmers.
Ny rapport
Diagnosmetodiken har uppdaterats i april 2015 vilket publicerats i en 80-sidig rapport /2/ Nilsson, L-O (2015) Diagnosmetodik för fuktskador – Konsten att hitta den verkliga skadeorsaken, rapport IF-1515, Moistenginst AB, Trelleborg.
Rapporten kan beställas per post eller från info@moistenginst.se. Ett abstract och innehållsförteckningen kan laddas ner här: Abstract+LOC.